"-tänker inte gömma mig i vassen även om jag inte har rutor på magen! Kan vi inte bara acceptera nån gång att vi har olika förutsättningar å ser olika ut. Jag orkar fan inte ha ångest längre. Fram med volangerna tjejer å på med bikinin!"
Jag är så trött på att vara så kritiskt granskande av min kropp. Sån är jag ju inte mot andras kroppar? Nä, tvärtom. Jag älskar kroppars olika uttryck i all form av rörelse.
Gravida med sina magar som gör att kroppen får en helt ny innebörd - hyresvärd:)
Äldre människors kroppar som visar att de levt ett rikt liv!
Långa, korta, smala, kurviga - alla har ju sin charm.
Trots det har jag haft så otroligt svårt att acceptera hur min egen kropp ser ut. Jag har haft nån konstig strävan mot att se ut som någon som jag aldrig kommer se ut som. Jag är ju jag!
Ungefär så som tjejen på bilden har jag velat se ut. Hon är en duktig dansare som jag beundrat.
1,59 cm lång med storlek 36 i skor. Självlockigt hår och lite smårund mage. Jag kommer aldrig någonsin få rutor på magen, hur lite jag än äter och hur mkt jag än tränar. Jag är helt enkelt inte skapt så. Att det fortfarande, vid 32 års ålder, ska vara så många timmar av min tid som tas upp av att tänka på det här med hur jag ser ut är ju helt sjukt!
Här är en bild från årets dansuppvisning där vi som dansade har helt olika kroppsformer! Vi älskar att röra oss till musik tillsammans å vill dela med oss av den glädjen till andra.
Å det som gör mig mest irriterad i hela denna alltid pågående debatt är denna förbaskade press på att komma i form efter att man fött barn. Det om något är ju helt snedvridet. Herreminje. Knappt hinner ungen komma ut förrän det ska traskas med barnvagnen för att komma i gamla jeansen eller ändå mindre storlek. MY GOD! Du har fött barn. Det din kropp är ämnad att göra. Tagga ner å låt kroppen återhämta sig för den påfrestning det inneburit. Rätt var det är så är morsan så smal så hon själv ser ut som ett barn i kroppen!
Måste länka till min kära vän Ingelas blogg. Hon skriver så bra om att inte misshandla sin kropp.
Påminn mig kära vänner, om jag börjar gnälla på degen, volangerna, eller vad det nu finns för namn.. Jag ska vara så tacksam för min kropp och inte vara elak mot den.
Så göm er nu inte i vassen denna sommar utan visa era kroppar med stolthet. Ni är vackra ALLIHOP!
4 kommentarer:
Ne, vass klarar man sig bra utan. Det är oftast så dyigt där ;) Mycket vettigt får du sagt här. Kram på dig!
Klok flicka! Alla kroppar är vackra, men på olika vis. En av de vackraste kvinnor jag träffat var en tjej som det egentligen inte var något speciellt med. Hon var runt 160 cm och vägde säkert bortåt 100, men dessa kilon var inget hon brydde sig om, tvärtom så klädde hon sig i tajta kläder som framhävde hennes kurvor på ett mycket smickrande sätt, och hennes livsglädje fick henne att stråla! Jag minns hur jag första gången jag träffade henne tänkte att så vacker och fin ville jag också vara! Då vägde jag 50 kg till mina 161 cm, hade mer eller mindre rutor på magen och var grymt tränad... Numera väger man bortåt 20 kg mer men är inte alls lika missnöjd med kroppen...Nu gick jag ju ner en massa under graviditeten, men dallret på magen är om möjligt än mer dallrig än vad det var innan och brösten är absolut inte vad de varit, men ändå bör man ju vara rätt nöjd med den, för trots allt, det är ett under som den presterat!
Jag är lika gammal o lika lång o har samma sko storlek dock har jag inte fått barn men jag lovar att mina volanger kommer att synas när jag ligger vid poolen på semestern.
Kloka ord! Tänk vad tråkigt om alla skulle se likadana ut!
Skicka en kommentar