Samhället

Ibland kommer tankarna på det här med "samhället har skapat".
Vi har diskuterat det en del med vänner och bekanta.
Hur vi bor, hur många barn vi får, när vi får dem, hur mycket utbildning som krävs, hur vi ser ut och vad vi gör påverkas av "samhället".
Vi utbildar oss längre, tar studielån, har inte råd att köpa hus, flyttar från landet in till stan, väntar med barn tills vi blir för gamla och då går det åt skogen å vi får om vi har tur ett barn genom provrör, vi tränar på att andas (helt jäkla sjukt) genom att gå på yoga å det som egentligen var helt normalt att äta förr är numera kallat ekologiskt. Umgås med varandra gör man genom precis det som du läser nu - bloggar, facebook och annat som kräver elektronik.
Vad fan hände?
Jag älskar ny utveckling och moderniteter så jag kommer inte säga det var bättre förr men när blev "samhället" skyldigt till livets problem och sattyg?
"Samhället" kräver att vi pluggar vidare för att få ett bra jobb som betalar bra så vi har råd att hitta ett boende där barn får plats?
"Samhället" talar om för oss att vara smala, äta rätt, träna, gå regelbundet till frisören, ha megamycket klabbigt läppglans på läpparna, pluta med dem och skjuta fram brösten när vi blir fotograferade?
Vad är det för skit?
Jag undrar när "samhället" ska ta tag i problemen med människorna som hamnar utanför "samhället"....
Å varför i hela fridens namn bryr jag mig om vad "samhället" anser är det rätta?
Jag har en egen fri vilja att göra som jag vill med mitt liv. Men ändå är jag precis där "samhället" vill att jag ska vara!!! Välutbildad med studielån, bor i hus som är nytt så en himla massa personer fick arbete för att skapa mitt boende, fjärrvärme (tjoho), gillar ekologiskt och närodlat men tränar inte på att andas genom att gå på yoga.. Andas kunde jag från födseln - eller minuterna efter iaf.. Jag behöver inte stå på ett ben och se ut som ett träd för att kunna andas..
Dessutom har jag inte tålamod till det.

Inte blev jag ett dugg klokare av att skriva detta mer än att jag än en gång förvånas över att jag inte kommit längre i mina tankar kring "samhället" och dess påverkan på mitt liv.

SVERIGE!

När jag fyllde 25 önskade jag mig en Sverigedräkt. Jag tycker det är så tråkigt att vi allt mer sällan visar vår nationalitet. Vi ska vara stolta över vårt ursprung tycker jag.
Många andra länder är duktiga på att fira och visa sin härkomst men vi svenskar är inte så vidare värst bra på det. Visst finns det anledningar att älska sitt land?!
Norge är ju extremt hängivna och firar med pompa och ståt.
Vi har ju inte alls samma historia bakom oss och kanske är det en stor del till att vi inte firar så ofta eller visar vår kärlek till vårt land. Vi tar saker och ting för givet och inser ganska sällan hur bra vi trots allt har det. Vi bor i ett otroligt vackert land, speciellt den här tiden på året.

Dem av er som bott/bor utomlands vet att kärleken till moderlandet ökar då. Man får en helt annan syn på sitt hemland. Aldrig är man så svensk som när man inte bor i landet. Då ska traditioner hållas och firas görs det sannerligen!

I söndags överlämnade min kära mor min fina fina dräkt. TACK! Tack Gudrun och Elsa för sömnad och broderi. Jag ska bära den med stolthet.

Nej tack till vassen!

Idag skrev jag så här på min status på Facebook.

"-tänker inte gömma mig i vassen även om jag inte har rutor på magen! Kan vi inte bara acceptera nån gång att vi har olika förutsättningar å ser olika ut. Jag orkar fan inte ha ångest längre. Fram med volangerna tjejer å på med bikinin!"

Jag är så trött på att vara så kritiskt granskande av min kropp. Sån är jag ju inte mot andras kroppar? Nä, tvärtom. Jag älskar kroppars olika uttryck i all form av rörelse.

Gravida med sina magar som gör att kroppen får en helt ny innebörd - hyresvärd:)



Äldre människors kroppar som visar att de levt ett rikt liv!
Långa, korta, smala, kurviga - alla har ju sin charm.

Trots det har jag haft så otroligt svårt att acceptera hur min egen kropp ser ut. Jag har haft nån konstig strävan mot att se ut som någon som jag aldrig kommer se ut som. Jag är ju jag!
Ungefär så som tjejen på bilden har jag velat se ut. Hon är en duktig dansare som jag beundrat.


1,59 cm lång med storlek 36 i skor. Självlockigt hår och lite smårund mage. Jag kommer aldrig någonsin få rutor på magen, hur lite jag än äter och hur mkt jag än tränar. Jag är helt enkelt inte skapt så. Att det fortfarande, vid 32 års ålder, ska vara så många timmar av min tid som tas upp av att tänka på det här med hur jag ser ut är ju helt sjukt!

Här är en bild från årets dansuppvisning där vi som dansade har helt olika kroppsformer! Vi älskar att röra oss till musik tillsammans å vill dela med oss av den glädjen till andra.



Å det som gör mig mest irriterad i hela denna alltid pågående debatt är denna förbaskade press på att komma i form efter att man fött barn. Det om något är ju helt snedvridet. Herreminje. Knappt hinner ungen komma ut förrän det ska traskas med barnvagnen för att komma i gamla jeansen eller ändå mindre storlek. MY GOD! Du har fött barn. Det din kropp är ämnad att göra. Tagga ner å låt kroppen återhämta sig för den påfrestning det inneburit. Rätt var det är så är morsan så smal så hon själv ser ut som ett barn i kroppen!

Måste länka till min kära vän Ingelas blogg. Hon skriver så bra om att inte misshandla sin kropp.

Påminn mig kära vänner, om jag börjar gnälla på degen, volangerna, eller vad det nu finns för namn.. Jag ska vara så tacksam för min kropp och inte vara elak mot den.

Så göm er nu inte i vassen denna sommar utan visa era kroppar med stolthet. Ni är vackra ALLIHOP!

Funderar på att börja igen..

Är lite sugen på att börja blogga igen. Men jag vet inte om det är riktigt husblogg som gäller.
Jag har ju en massa annat jag vill skriva om.
Vad säger ni? Ska Talludden finnas kvar men att jag startar en ny blogg som handlar om annat?

Tänka tänka tänka

Ibland undrar jag om man skulle kunna skapa energi av tankar. Till nåt vettigt. Jag menar, det måste ju vara oändligt många kvinnor som ligger sömnlösa och tänker om nätterna med sin partner bredvid sig som snarkar högt. När vi borde göra detsamma så ligger vi istället och tänker och grubblar. Rätta mig om jag har fel men jag tror många känner igen sig?!

Det grubblas över stora som små saker. Det analyseras i detalj vad den där kommentaren EGENTLIGEN betydde som man fick idag från sin kollega eller chef. För allt har ju en bakomliggande betydelse. Man kan ju inte bara säga en sak utan att egentligen mena en annan? Väl? Skrattar för mig själv.. Klart man kan säga vad man menar men så funkar inte mottagaren om den är kvinnanför hon tror alltid att man egentligen menade något annat och kan sedan analysera sönder och samman budskapet. I vilket tonfall sades det? Betonades det inte lite mer på det ordet? I så fall kan det ju ha en HELT annan betydelse.

När man sedan pratar med en man om det hela så tittar han på en med ett ansikte som liknar en fågelholk. Ja, han menade väl vad det han/hon sa säger mannen förvånat. Annars skulle väl han/hon inte sagt det? Jag förstår inte problemet? Vi kvinnor kokar av irritation inuti och muttrar nåt om att det är som att prata med en vägg.

Allt detta jag just beskrivit upptar alltså en massa tid och energi hos oss kvinnor. Kan man inte koppla några elektroder till hjärnan på nåt vis som kan gå till en liten städmanick som kan göra att när man vaknar så är allt i ordningplockat. Alla analyser, orostankar och allmänt jidder som man legat sömnlöst över har iaf gjort att hemmet är fint och undanplockat?!
Det vore väl underbart!

En liten enkät

Jag är lite nyfiken på vad ni tycker om hustillverkarna hemsidor så jag har skapat en enkät här till höger. Ett antal hemsidor valde jag ut och nu får ni rösta på den ni tycker bäst om.
Själv gillar jag Trivselhus och Sävsjö trähus. Trivselhus har många bra tips på sin sida för den som ska bygga hus. Vad man ska tänka på och så. Där finns också kundsidor som jag dock inte vet något om men jag hoppas att det är bra?? Sävsjö Trähus har bra reportage tycker jag och en ren och snygg layout. Däremot är bildbanken en katastrof.

Eksjöhus har fantastiska inspirationsbilder som Perlan tagit och Myresjöhus har byggbloggar på sin sida som jag tycker är bra.
Vad tycker ni andra?

I love it

Jag älskar huset. Det är ljuvligt. Det är hemma å det är bara så fantastiskt att bo där.
Jag njuter av allt. Av utsikten, av alla maskiner, av den underbara duschen, listan kan göras lång.
Vi säger till varandra ideligen att vi älskar vårt hus. Vårt hem. Vår framtid.

Ni som har en liten bit kvar till målet, det är SÅ värt allt slit. Alla val, all ångest, alla sömnlösa nätter för att ta ett viktigt beslut. Jag är otroligt glad att vi verkligen lade ner så mkt tid på att hitta den perfekta lösningen för OSS. Å att jag lade så mkt tid på att kika runt på andras bloggar, webbshoppar osv. Det är detaljerna som jag är mest nöjd med.
Planlösningen är också super!

Nu har vi det roliga framför oss. Att få till smågrejerna. Vi har en lång lång lista med saker vi ska köpa så småningom. När vi har råd, tid och ork. En sak i taget.
Om detta kommer jag blogga framöver. Mycket inredning alltså. Mycket trädgård blir det nog också.

Nu börjar en annan resa. Huset står klart och nu ska vi göra det personligt och vårt.
Hoppas ni vill fortsätta åka med:)